Global rapport 2020

Kraften i mänsklig beröring – Fördelar, hinder och lösningar

Håller vi på att bli ett samhälle som är ”out of touch”? Ny global forskning visar att mänsklig beröring är nyckeln till ett lyckligt och meningsfullt liv, och ändå är beröring i fara runt om i världen.

"Nio av tio personer världen över känner att mänsklig beröring är avgörande för att leva ett lyckligt och meningsfullt liv."

Beröring gör oss mänskliga – Brist på det får oss att känna oss ensamma

Alla former av mänsklig beröring skapas inte lika, utan vissa former av beröring är mer önskvärda än andra. Att krama en vän, kyssa sin partner på kinden eller göra en fist bump eller high five med en kollega är till exempel alla att föredra framför att springa in i en främling. Trots dessa olika preferenser för fysisk beröring visar resultaten av den globala undersökningen att beröring har klart mer positiva konnotationer för de flesta. De tre främsta associationerna som svarspersonerna har till beröring är kärlek (96 procent), tillgivenhet (96 procent) och omtanke (95 procent). Tanken på att ta hand om varandra är nära kopplad till mänsklig beröring i människors sinnen, och detta gäller oavsett åldersgrupp och geografiskt område. Nio av tio personer världen över känner att mänsklig beröring är avgörande för att leva ett lyckligt och meningsfullt liv. I dagens polariserade värld av filterbubblor, hatpropaganda och vi och dem-tänkande, är det viktigt att alla håller med om detta påstående, oavsett åldersgrupp, kön eller ursprungsland.
Denna enighet återspeglas också i andra mätningar av beröring: 87 procent håller med om att mänsklig beröring är en viktig del av samhällen, och att brist på mänsklig beröring kan göra att man känner sig isolerad även om man är omgiven av människor; 85 procent håller med att beröring är det som gör oss mänskliga; och 81 procent tror att brist på mänsklig beröring kan göra att vi lättare känner oss stressade. Som forskare undrade vi: är bristen på mänsklig beröring ett resultat av vår livsstil? Och kan mer mänsklig beröring vara ett botemedel mot den negativa utvecklingen i dagens samhälle?

 

”Jag har sett en man börja gråta på tunnelbanan och ignoreras – jag vill inte vara en del av ett sådant samhälle.”

Två tredjedelar av mänskligheten upplever inte beröring i vardagen

Vår forskning visar att de flesta människor inte upplever så mycket beröring som de skulle vilja. När de tillfrågades specifikt om typ av beröring och hur ofta de upplevde beröring uppgav 64 procent av svarspersonerna att de inte upplever beröring varje dag och ytterligare 72 procent uttryckte att de skulle vilja få fler kramar. Nästan en av fem svarspersoner hade inte haft någon fysisk kontakt alls dagen före intervjun. Dessutom är människor inte bara missnöjda med beröringsnivån i sina liv, hälften av de svarande upplever att beröringsnivån i samhället i stort har minskat på senare år. Alla dessa fynd tyder på en växande trend av vad experter kallar ”beröringshunger” eller beröringsbrist – och vissa grupper är mer sårbara än andra. 
Enligt data från undersökningen lider människor som bor på norra halvklotet generellt av större brist på beröring än de som bor på södra halvklotet. Medan 17 procent av svarspersonerna totalt uppgav att de inte hade upplevt någon beröring dagen före intervjun, var denna siffra högre i länder som Storbritannien (29 procent), Tyskland (28 procent) och Frankrike (21 procent). Å andra sidan var siffran lägre i länder som Brasilien (12 procent) och Indien (10 procent). Intressant nog verkar de länder där man rör vid varandra mest också vara de som vill ha mest beröring. Medan 72 procent av de svarande totalt uppgav att de önskade fler kramar, var siffran för Indien 82 procent och 81 procent för Brasilien, vilket kan jämföras med 63 procent av tyskarna och 64 procent av britterna. ”Datan visar att människor som lever i kulturer som är mer ’beröringsvänliga’ som Sydamerika, är mer benägna att se värdet av beröring och försöka öka beröringen i sin vardag", säger Dr. Natascha Haehling von Lanzenauer, forskare på Happy Thinking People, ett oberoende forskningsinstitut som genomförde fokusgruppdiskussioner inför den kvantitativa undersökningen.
Förutom kulturella skillnader visar dessa data även på skillnader i hur beröring upplevs i olika åldersgrupper. Det borde inte komma som någon överraskning att millennials i åldern 20-35 och de med barn i hushållet – oavsett kön – upplever mest beröring baserat på deras beröringsdagböcker. Totalt rapporterade 69 procent att beröring från andra är vanligt och en naturlig del av deras vardag och att de får beröring i en mängd olika former från en mängd olika människor. De var också betydligt mer benägna att ha omfamnat någon eller hållit någons hand dagen före intervjun. Oavsett om de traditionella formerna av fysisk beröring, som kramar, hålla handen eller fysisk närhet, eller internetbaserade former av kontakt, som att prata med någon via videochatt, upplever denna åldersgrupp och de som är föräldrar beröring dagligen och i överflöd. Det kan man emellertid inte säga om alla åldersgrupper.

 

50+ och saknar fysisk beröring?

Personer i åldern 50-69 står inför unika utmaningar när det gäller beröring. De är mer benägna än andra åldersgrupper att bo ensamma eller i mindre hushåll, eller att ha hälsoproblem som skapar hinder för beröring. Trenden mot ”kärnfamiljer” de senaste decennierna, sjunkande antal giftermål och ökad förväntad livslängd världen över har gjort det alltmer sannolikt att äldre vuxna bor ensamma snarare än med en partner eller i hushåll med flera generationer. Över hela linjen rapporterade personer i åldersspannet 50-69 år färre upplevelser av mänsklig beröring i sin vardag jämfört med andra åldersgrupper, inklusive färre kramar, kort beröring av armen under ett samtal, eller situationer med fysisk närhet. Här är det intressant att notera att denna kohort, trots att de upplever mindre beröring, inte nödvändigtvis önskar mer av det, med endast 63 procent som uppger att de vill ha mer kramar, jämfört med 72 procent totalt. ”Människor verkar anpassa sina förväntningar på mängden beröring de upplever i sin vardag efter omständigheterna,” säger Dr. Antje Gollnick på forskningsinstitutet Mindline, som genomförde NIVEA-studien. ”Om de bor ensamma eller har hälsoproblem som förhindrar frekvent beröring, lär de sig att önska mindre beröring som ett sätt att undvika att bli besvikna.”

tror att brist på mänsklig beröring kan göra att man känner sig ensam även om man har många kontakter på sociala nätverk

tror att fler och fler virtuella kontakter minskar den empatiska förmågan

lever mycket hektiska liv; ibland tar de sig inte tid att interagera med andra

tycker att de tillbringar för mycket tid på sociala medier; att tid saknas för personliga kontakter

Den hektiska moderna livsstilen driver – och skapar ett avstånd mellan oss

NIVEAs human touch-studie visar att ett antal trender skapar nya och bestående hinder för mänsklig beröring. Vi lever i ett samhälle som blir alltmer rörligt, med fler människor än någonsin som väljer att flytta från sina familjer och de samhällen där de har vuxit upp, oavsett om det beror på geopolitiska konflikter eller för att kunna ta ett karriärsfrämjande jobb eller för att växa på det personliga planet. Innovationer inom personlig teknik och förbättrad bredbandsanslutning världen över har gjort det möjligt att hålla kontakten med nära och kära och skapa nya virtuella kontakter snarare än fysiska. Och sociala normer i förändring har väckt frågor om vilka typer av beröring som är lämpliga. Dessa trenders inverkan på kvaliteten och frekvensen av den mänskliga beröringen återspeglas i NIVEAs undersökning. Införande av ny teknik, den moderna livsstilens natur, kulturella och sociala normer och personlig osäkerhet angavs alla som skäl till varför människor inte rör varandra mer fysiskt.

”Det är nästan omöjligt att träffa mina vänner. Alla är så upptagna nuförtiden.”

Ansluten men ändå frånkopplad: Generation internet

Den roll som tekniken spelar när det gäller hur vi upplever mänsklig beröring är något som förtjänar att tittas närmare på. Mer än 80 procent av de tillfrågade i NIVEAs undersökning känner att fler och fler virtuella kontakter minskar den empatiska förmågan, vilket i sin tur leder till mindre beröring. Annan forskning har visat att skärmar inte bara skapar ett fysiskt utan även ett psykologiskt avstånd, suddar ut gränsen mellan verklighet och underhållning och gör att vi blir avtrubbade för smärta och andras behov. Kan skärmar också göra att det blir svårare för oss att läsa av andras känslor? Vissa studier tyder på det är så. En studie från 2014 genomförd av University of California, Los Angeles, visade att sjätteklassare som inte exponerades för teknik under fem dagar var betydligt bättre på att läsa av människors känslor än barn som hade regelbunden tillgång till telefoner, tv-apparater och datorer. 
Förutom våra erfarenheter av teknik spelar det också roll hur mycket tid vi lägger på att använda teknik. Totalt 53 procent av de svarande uppgav att den tid som de lade på sociala medier var ett hinder för fysisk beröring, och detta var särskilt tydligt i Indien (70 procent) och Thailand (69 procent) – länder där användningen av sociala medier tenderar att vara högre. En svarande i Indien berättade för oss: ”När jag kommer hem från storstaden två gånger om året längtar jag efter att få träffa min familj. Men min lillebror sitter bara vid bordet med sina elektroniska prylar och pratar inte med mig riktigt eller ens tittar på mig. Det är så sorgligt!” Data visar även på stora skillnader i åldersgrupper när det gäller hur mycket tid man tillbringar online. Den största skillnaden är mellan millenniegenerationen och personer över 50. 65 procent av millenniegenerationen rapporterade att tiden de tillbringar på sociala medier är ett hinder för fysisk beröring, medan endast 33 procent av dem över 50 uppgav detta.

Hektiska liv:
Ett ständig kamp för att få allt gjort

Våra skärmar är inte det enda som står i vägen för mer beröring. Resultaten av studien tyder också på att vår hektiska livsstil bidrar till att vi som kollektiv lider brist på beröring: 72 procent av svarspersonerna tror att värdet av mänsklig beröring inte är högsta prioritet i dagens samhälle, och ytterligare 64 procent rapporterar att de är för upptagna för att ta sig tid att umgås med andra. En svarande i Kina berättade för oss: ”Det är nästan omöjligt att träffa mina vänner. Alla är så upptagna nuförtiden.”
Detta gäller särskilt millenniegenerationen (72 procent) och föräldrar (71 procent). Även om vi redan har konstaterat att dessa grupper upplever mer beröring jämfört med andra, önskar fortfarande 76 procent av millenniegenerationen och 78 procent av föräldrarna att de kunde få fler kramar.
Som ett resultat av en livsstil där man är ständigt på språng måste dessa grupper ofta förlita sig på teknikaktiverade anslutningar som ersättning för fysisk beröring. I beröringsdagböckerna rapporterade 51 procent av de svarande i millenniegenerationen och 48 procent av föräldrarna att de hade ringt videosamtal med någon, dragit med fingrarna över skärmen och önskade att det var en riktig beröring.

 

Sociala normer: Stor förvirring om vad som är rätt typ av beröring

Förutom teknikanvändning och tidsbrist tror åtta av tio svarspersoner att sociala normer kan vara ett hinder för mänsklig beröring. I vissa länder är detta mer av en faktor än i andra. Det verkar vara mer av ett hinder i länderna i Samväldet, där 84 procent britter, 85 procent australiensare och 84 procent indier uppger att de ser sociala normer som ett hinder för beröring, jämfört med 80 procent av de svarande totalt sett. Generellt sett rör människor i dessa länder varandra mindre än människor i Sydeuropa och Sydamerika, där en kram eller puss på kunden ofta anses vara ett acceptabelt sätt att hälsa. För många svarspersoner är osäkerhet om vilken typ av beröring som är lämplig eller om mottagaren skulle besvara den något som hindrar dem från att ta initiativ till beröring. Mer än tre fjärdedelar av de svarande rapporterade att osäkerhet som de upplever, som att vara osäker på om människor skulle vara bekväma med att få en kram, är ett hinder. Denna siffra är betydligt högre – 85 procent – i Kina, Indien och Thailand. Ytterligare 69 procent rapporterade att de är öppna för beröring, men att de alltid väntar på att den andra personen ska ta första steget. Dessa resultat är särskilt uttalade i en grupp: de som identifierar sig som män.
Totalt 89 procent av männen och 88 procent av kvinnorna tror att mänsklig beröring är viktigt för att kunna leva ett lyckligt och meningsfullt liv. Ändå möter män mer personlig osäkerhet inför beröring, där 76 procent av männen uppger att de ofta känner sig osäkra på hur mycket fysisk kontakt som är acceptabelt i samhället, jämfört med 71 procent av kvinnorna. Fler män än kvinnor önskar att de fick fler kramar (73 procent respektive 70 procent). Och även om de vill ha mer beröring får de i själva verket mindre; 20 procent hade ingen fysisk kontakt dagen före intervjun, jämfört med 14 procent av kvinnorna.
Det är tydligt att män längtar mer efter taktila kontakter i sin vardag, men känner sig osäkra inför att ta initiativ till och få fysisk beröring. Män som lägger större vikt vid traditionella könsroller eller känner sig pressade av samhällets förväntningar kan var mindre benägna att ta initiativ till fysisk beröring, av rädsla för att det ska uppfattas som ”feminint” eller ”töntigt.” Många är rädda att uttrycka sina känslor eller oförmögna att uttrycka sina behov. Andra är rädda att deras beröring kommer att tolkas som sexuella inviter eller att det kommer att avvisas. Vissa är rädda för att visa tillgivenhet mot sina barn. En pappa i Tyskland sa till oss att ”Jag känner mig obekväm när min 12-åriga dotter vill sitta i mitt knä ute bland andra människor. Jag vill inte att någon ska tro att jag är pedofil!”
Oavsett orsak får dessa osäkerheter till följd att män, med undantag för handslag, är mer benägna än kvinnor att avstå från kärleksfull, platonisk beröring – och alla fördelar som detta annars kan ha.

Social Norms Can Get in the Way of Natural Human Touch

Global rates of approval:
“Social norms can get in the way of human touch.”

Kunskapsluckan: Människor saknar medvetenhet om de fysiska fördelarna med beröring

Även om de psykologiska fördelarna tenderar att vara välkända, visar NIVEAs studie att det finns en kunskapslucka i människors medvetenhet om de fysiologiska fördelarna med beröring. På frågan om deras förståelse för de fysiska fördelarna, inklusive minskad fysisk smärta, ett starkare immunförsvar och lägre blodtryck, rapporterade många deltagare i den globala studien att de inte kände till dem. Mer än tredjedel av de svarande visste inte att fysisk beröring minskar nivån av stresshormoner, och mer än hälften visste inte att beröring stärker immunförsvaret. Hela 86 procent av de tillfrågade tycker att denna information är tillräckligt uppmuntrande för att inkludera mer fysisk beröring i deras vardag – vilket väcker frågan: om människor visste mer om fördelarna med beröring, skulle de då göra mer för att ta initiativ till beröring, individuellt och kollektivt?
Våra resultat tyder på att svaret på den frågan är ja. Resultaten visar tydligt på en efterfråga på en mer positiv syn från samhället när det gäller frågan om mänsklig beröring. Hela 92 procent av de svarande tycker att vi behöver prata mer om fördelarna med mänsklig beröring, och 85 procent tycker att det vore en bra idé att ha en rörelse som främjar ”bra beröring” i samhället. Sådana åtgärder skulle kunna hjälpa till lära människor mer om fördelarna med beröring, reda ut förvirringen kring vilka typer av beröring som är acceptabla och påminna människor om att införliva beröring mer i sina liv. För att säkerställa att beröring värdesätts redan från barndomen tycker 85 procent att skolan ska lära ut vikten av mänsklig beröring. Detta överväldigande stöd för lösningar på bristen på mänsklig beröring går att se i alla länder och åldersgrupper som mäts.
Hindren för mänsklig beröring kommer sannolikt inte att försvinna över en natt, om ens någonsin. Vissa är dock enklare att tackla än andra, och medvetenhet om våra egna handlingar är ett viktigt första steg.

 

Om studien

NIVEA-undersökningen genomfördes av Mindline, ett oberoende forskningsinstitut, som en online-undersökning av 11 198 personer i följande elva länder (motsvarande cirka 1 000 svarande per land): Australien, Brasilien, Kina, Frankrike, Tyskland, Indien, Italien, Sydafrika, Thailand, Storbritannien och USA. De tillfrågade i undersökningen var mellan 16 och 69 år och var ett representativt urval baserat på kön, ålder, region och yrkesstatus. Studien genomfördes mellan oktober 2018 och mars 2019. Diskussioner i fokusgrupper i 11 länder, genomförda av det oberoende forskningsinstitutet Happy Thinking People, föregick den kvantitativa forskningen.

Få hela bilden

Ladda ner vår globala rapport om mänsklig beröring
Ladda ner viktiga fakta