Mänsklig beröring i en pandemisk värld. Effekter och interventioner.

Mänsklig beröring i en pandemisk värld. Effekter och interventioner.

Covid-19-pandemin har radikalt förändrat våra liv både i det stora och det lilla, vilket påverkar allt från hur vi arbetar, går i skolan, umgås och till och med handlar förnödenheter. Av alla dessa förändringar har kanske inget område i våra liv påverkats mer än sättet som vi förhåller oss till varandra.

”Tre av fyra svarspersoner uppgav att isoleringen har fått dem att inse hur viktig fysisk beröring är för hälsan.”

Beröring under pandemin: begränsad, men viktigare än någonsin

Den nya studien visar att beröring fortfarande är mycket viktigt för människor världen över – trots eller kanske till och med på grund av viruset. Förra årets studie visade att 87 % av svarspersonerna tror att mänsklig beröring är nyckeln till ett lyckligt, meningsfullt liv. Årets studie visar att den siffran har ökat något, till 88 %. Tre av fyra svarspersoner uppgav dessutom att isoleringen har fått dem att inse hur viktig fysisk beröring är för hälsan. Som våra data visar blir vi allt mer medvetna om vikten av beröring i våra liv nu när vi inte längre kan röra vid varandra som tidigare, när man inte behövde göra komplexa mentala beräkningar kring risknivån för alla interaktioner med andra. Kort sagt, vår påtvingade isolering har betonat vikten av mänsklig beröring för vår hälsa och vårt välbefinnande.

”Mer än två tredjedelar av de tillfrågade uppgav att hindren för beröring är fler idag jämfört med för ett år sedan.”

Nya hinder för mänsklig beröring

Före pandemin inkluderade vanliga hinder för mänsklig beröring sådant som tidsbrist eller osäkerhet kring sociala normer och vilken typ av beröring som är lämplig och när. De nya resultaten visa att dessa traditionella hinder är ett mindre problem idag. Människor tillbringar generellt mer tid hemma, och deras liv är inte lika stressiga. Det finns också mindre förvirring kring sociala normer, givet att de flesta förstår att beröring korrelerar med risken för smittspridning. På det hela taget finns det dock fler hinder för beröring än någonsin tidigare. Mer än två tredjedelar av de tillfrågade uppgav att hindren för beröring är fler idag jämfört med för ett år sedan.

Som samhälle visar dessa data att vi har accepterat dessa hinder för tillfället och inte söker fler former av beröring. Fyra av fem svarande globalt uppgav att de undviker beröringsritualer som handslag, kindpussar och korta kramar. Detta gäller särskilt i hårt drabbade länder som Brasilien, Sydafrika, Italien och Frankrike, vilket tyder på att människor som bor i de länder som har drabbats hårt av pandemin är extra försiktiga när det kommer till mänsklig beröring.

Svarsfrekvens baserat på antal beröringspersoner upplevt personligen det senaste året., Källa: Mindline Research 2020

Den globala nivån av mänsklig beröring under pandemin

Faktum är att många tillfrågade uppgav att deras nivå mänsklig beröring under pandemin har minskat för såväl deras inre krets (familj, partners eller nära vänner) och yttre krets (kolleger, bekanta, grannar). Mer än en tredjedel uppgav att beröring i deras inre krets har minskat, medan 40 % uppgav att beröring i deras yttre krets har minskat. Minskningen i den yttre kretsen är väntad, eftersom fler isolerar sig och begränsar sina fysiska kontakter till de i sitt hushåll. Minskad beröring i den inre kretsen kan till en början uppfattas som motsägelsefullt, men inte om man tänker på hur många som bor med äldre, personer med nedsatt immunförsvar eller andra, som skulle utsättas för hög risk om de blev sjuka, och det faktum att de flesta inte bor i samma hushåll med sina nära vänner. Dessutom har platser som Italien, Sydafrika och Sydkorea, där nedstängningar med stränga bestämmelser har införts, sett en betydande minskning i mängden beröring i de inre men speciellt i de yttre sociala kretsarna. I Italien uppgav mer än hälften av de svarande att beröringen i deras yttre krets hade minskat sedan förra året. I Sydkorea uppgav 49 % av de svarande en minskning, och i Sydafrika 46 %. I synnerhet Sydkorea är anmärkningsvärt eftersom man där hade mindre beröring än andra länder redan från början – vilket gör den minskade beröringen där ännu mer dramatisk.

Förvånansvärt nog uppgav dock omkring hälften av de tillfrågade i undersökningen att deras nivå av mänsklig beröring under pandemin inte hade förändrats nämnvärt. 46 % av de svarande globalt uppgav att de upplever at mängden beröring i deras inre krets inte har förändrats det senaste året, medan 51 % uppgav att beröring i deras yttre krets inte har förändrats. För att förstår varför måste vi studera datan mer ingående, och vi ser då tydliga geografiska skillnader i beröringsbeteendet. I Tyskland, Australien, Storbritannien och USA har beröringsbeteendet förändrats mindre än i andra länder. Trots allvaret i utbrotten rapporterade färre personer förändringar när det gäller mängden beröring de delade med sin närmaste krets, jämfört med andra länder. I Tyskland sa nästan två tredjedelar att storleken på deras närmaste krets inte hade minskat det gångna året. I Australien, Storbritannien och USA uppgav mer än hälften av de svarande samma sak. En förklaring är att dessa länder inte är ”beröringsvänliga” kulturer redan från början. Vi vet från vår tidigare globala undersökning att Tyskland, Storbritannien, Australien och USA är de minst beröringsvänliga länderna, vilket skulle motivera färre förändringar i beteendet där. Det är också möjligt att skepsisen i dessa länder mot pandemins allvar och behovet av nedstängningsregler har lett till färre observerbara förändringar i beröringsbeteendet.

Slutligen har nivån av mänsklig beröring för vissa grupper faktiskt ökat under pandemin. Personer som bor i hushåll med minst ett barn, och ungdomar i åldern 16-19 år var nästan dubbelt så benägna att rapportera ökad beröring i den närmaste kretsen jämfört med andra grupper – vilket inte är så förvånande med tanke på att många familjer tillbringar mer tid tillsammans i hemmet. Ungdomar och ensamstående föräldrar var dock också nästan dubbelt så benägna att säga att beröring har ökat även i deras yttre krets. Det verkar som att behovet av mänsklig kontakt och beröring i dessa grupper är betydligt större än deras rädsla över att smittas med viruset eller smitta andra som kan vara mer utsatta.

”Isolering får mig att inse hur viktig beröring är för vår hälsa.”

”Isolering får mig att längta efter beröring mer än någonsin tidigare.”

”Isolering får mig att känna mig ensammare än jag någonsin har känt i mitt liv tidigare.”

”Jag saknar beröring och kommer att behöva ta igen det efter krisen.”

”Isolering får mig att tänka på vilka och hur ofta jag berör andra.”

”Ensamma människor berättar att underskottet på kramar är enormt stort.”

Ensamma människor berättar att underskottet på kramar är enormt stort

Andel som instämmer av de som känner sig ensamma kontra de som inte känner sig ensamma:
”Jag önskar ofta att jag kunde få fler kramar från andra.”

Saknar beröring och känner sig ensamma: singlar, ensamstående föräldrar och 50+

Även om vi kan se skillnader i beröring mellan länder baserat på deras inställning till pandemin, visar NIVEAs data att individuella omständigheter också spelar en viktig roll för människors välbefinnande under krisen, oavsett var de bor. En persons ålder, oavsett om denne bor ensam eller med andra människor, och om de är en förälder är alla faktorer i deras fysiska och mentala hälsa och förmåga att skapa band till andra genom beröring. Som våra data visar påverkas vissa grupper mer än andra.

 

Ensamma människor

Den första gruppen människor som har påverkats negativt av pandemin och den efterföljande isoleringen är de som beskriver sig som ensamma. Enligt undersökningen är det en betydande andel av världens befolkning. Den påtvingade isoleringen har gjort att en av två världen över känner sig ensam, ibland till och med ensammare än någonsin tidigare i sina liv. Våra data visa även på ett starkt samband mellan ensamhet och beröring: 81 % av de svarande som uppgav att de ofta känner sig ensamma skulle vilja få fler kramar av andra, jämfört med 45 % som sa att de inte känner sig ensamma. Sambandet mellan beröring och ensamhet tycks öka med åldern och är också större för singelhushåll. Det är uppenbart att mänsklig beröring kan ses som en drivkraft för ensamhet, medan beröring kan bidra till att minska den.

Att bo i länder med mindre fysisk beröring

Detta samband mellan ensamhet och beröring är särskilt tydligt i länder där mindre fysisk beröring tenderar att vara samhällsnormen. I Tyskland sa nästan nio av tio som ofta känner sig ensamma att de önskar att de kunde få fler kramar från andra, jämfört med endast 43 % hos de som inte känner sig ensamma. En alarmerande skillnad på hela 44 procentenheter visar i vilken utsträckning ensamhet missgynnar människor. I Australien, Storbritannien, USA och Sydkorea var skillnaden något mindre, men fortfarande anmärkningsvärt hög (cirka 40 procentenheter). Däremot är sambandet svagare i länder med generellt högre beröring i vardagen, som Brasilien (en skillnad på 21 procentenheter), Italien (en skillnad på 28 procentenheter) och Frankrike (en skillnad på 33 procentenheter). Dessa siffror är en påminnelse till oss alla at inkludera och ta kontakt med människor som kanske känner sig ensamma, speciellt i länder där beröring inte är så vanligt i vardagen. Den beröring som människor faktiskt får – även om det bara är ett handslag med brevbäraren – spelar en ännu viktigare roll i kampen mot ensamhet.

Singlar och ensamstående föräldrar

En annan grupp som har drabbats hårt av effekterna av nedstängningar och isoleringar är de som bor i mindre hushåll – dvs. singlar och ensamstående föräldrar. Tre av fyra som bor själva uppger att fysisk kontakt inte är något de upplever varje dag, och mer än hälften uppgav att de ofta känner sig ensamma. För ensamstående föräldrar stiger denna siffra till nästan två tredjedelar. Ensamstående föräldrar var också mer benägna att säga att de önskade att de kunde få fler kramar från andra – 69 % jämfört med det globala genomsnittet på 61 %. Utan en till vuxen i hushållet att dela ansvaret för barnomsorg och distansundervisning, eller helt enkelt att ventilera med under denna påfrestande period, har föräldrar som bor i mindre hushåll det svårt.

Personer i åldersspannet 50-69 år

Personer i åldersspannet 50-69 år har också drabbats särskilt hårt, eftersom beröring i deras inre krets är nästintill obefintlig i dessa tider. Enligt beröringsdagböckerna som fördes i studien hade en tredjedel av deltagarna i åldern 50-69 år inte någon fysisk kontakt under hela veckan före intervjun. Nästan tre av fyra uppgav att det finns fler hinder för beröring idag än för ett år sedan, högre än det globala genomsnittet. Intressant nog uppgav dock bara 57 % i denna grupp att de skulle vilja få fler kramar, lägre än det globala genomsnittet på 61 %– vilket tyder på att många äldre har skruvat ner sina förväntningar på fysisk beröring för att det ska motsvara det faktiska utfallet.

Tonåringar

I motsats till de grupper som nämns ovan finns det en grupp som tycks klara krisen bra: tonåringarna. För nästan en tredjedel av de svarande i åldern 16-19 år har beröring i den inre kretsen ökat sedan pandemin började, troligtvis ett resultat av att de tillbringar mer tid med familjen, och gillar att kunna umgås mer med föräldrarna och syskon och som innebär att de tar sig igenom utmaningarna under krisen tillsammans. De är mer benägna än andra grupper att säga att deras relation med de som de rör har fördjupats (72 % jämfört med det globala genomsnittet på 62 %). De är också mycket mer benägna än andra grupper att säga att de lägger mer tid på sociala medier nu än tidigare (82 % jämfört med det globala genomsnittet på 61 %). För den här gruppen verkar det som att dessa lösningar – mer tid med familjen och den inre kretsen och ökad användning av sociala medier – till viss del kompenserar för störningen i deras normala rutiner och brist på beröring i den yttre kretsen.

”Var tredje person uppgav att den nuvarande nivån av mänsklig beröring i vardagen är för låg.”

Om att ta igen förlorad tid i en framtid efter pandemin

Även om pandemin inte är över, väntar människor världen över ivrigt på en framtid där det finns fler möjligheter till mänsklig beröring. Efter många månaders nedstängningar och påtvingad social isolering visar NIVEAs data att pandemin har belyst vikten av beröring i våra liv och att det kan vara ett botemedel mot ensamhet – även om sättet som vi får kontakt med andra genom beröring sannolikt kommer att förändras under överskådlig framtid.

Enligt dessa data kommer mänsklig beröring i världen efter pandemin att fokusera mer på kvalitet istället för kvantitet - med andra ord, på den inre kretsen. Mer än en tredjedel av de svarande världen över förväntar sig att beröring i den inre kretsen kommer att öka efter pandemin, medan beröring i den yttre kretsen väntas minska på sikt när vårt förändrade beteende blir till permanenta vanor. Nästan hälften av människorna i framför allt Brasilien, Sydafrika, Storbritannien, USA och Italien, förväntar sig att beröring i deras inre krets kommer att öka efter pandemin, kanske som ett sätt att ta igen förlorad tid. Men medan beröring i den yttre kretsen förväntas minska totalt sett jämfört med före pandemin, förväntar sig en fjärdedel av ungdomar i åldern 16-19 år mer beröring i sin yttre krets på lång sikt. De har utan tvekan mycket att ta igen och är tydligt ivriga att få röra mer vid varandra när vi väl kan riva corona-väggarna.

I alla grupper har pandemin fått oss att längta efter beröring hud mot hud, på samma sätt som vi känner hunger efter mat. I alla länder som ingick i undersökningen svarade mer än var tredje att den nuvarande nivån av mänsklig beröring i deras liv är för låg, och tre av fem personer som har deltagit i undersökningen vill ta igen den nuvarande bristen på mänsklig beröring efter pandemin. Dessutom visar data på att det finns en stark längtan efter mer mänsklig beröring efter pandemin bland mycket sociala länder som har drabbats hårt av pandemin, nämligen Brasilien och Italien. Mer än tre av fyra brasilianare och nästa tre av fyra italienare sa att isoleringen har fått dem att längta efter fysisk kontakt mer än någonsin. Och vem kan klandra dem för det? Ingen av oss kommer förmodligen att glömma bilderna på tomma gator och öde caféer när Italien tidigt stängde ner.

”I framtiden kommer vi inte att ta dessa stunder av kontakt med andra människor för givet.”

En förnyad uppskattning av kraften i beröring

En sak är säker: det kan ta tid att komma tillbaka till hur vi hade det innan pandemin, men pandemin har redan lämnat ett bestående intryck på våra hjärtan och sinnen – och även på vår hud. Vi vet nu hur det känns att inte kunna röra dem vi älskar, och all isolering och ensamhet som följer av att vi berövats den möjligheten. Om det finns en ljuspunkt med denna kris, så är det att pandemin har lärt oss att uppskatta kraften i beröring för vår känslomässiga, fysiska och mentala hälsa. När vi i framtiden kan kramas igen, ta varandra i hand eller uppleva närhet utan rädsla, kommer vi inte längre att ta dessa ögonblick som skapar ett band mellan människor för givet. Vi kommer att spendera mer tid med nära och kära, bekräfta våra band till andra och skapa band till varandra genom beröring igen.

Om studien

NIVEA-undersökningen genomfördes av mindline, ett oberoende forskningsinstitut, som en online-undersökning av 11 706 personer i följande nio länder (motsvarande cirka 1 000 svarande per land): Australien, Brasilien, Frankrike, Tyskland, Italien, Sydafrika, Sydkorea, Storbritannien och USA. De tillfrågade i undersökningen var mellan 16 och 69 år och var ett representativt urval baserat på kön, ålder, region och yrkesstatus. Databasen för den studie är från april (vecka 17) till augusti (vecka 32) 2020, det europeiska fältarbetet kommer att fortsätta fram till oktober.

Få hela bilden

Ladda ner vår Human Touch Barometer Vol. 2
Ladda ner viktiga fakta