Mänsklig beröring i en pandemisk värld. Effekter och interventioner.

Den nya studien visar att beröring fortfarande är mycket viktigt för människor världen över – trots eller kanske till och med på grund av viruset. Förra årets studie visade att 87 % av svarspersonerna tror att mänsklig beröring är nyckeln till ett lyckligt, meningsfullt liv. Årets studie visar att den siffran har ökat något, till 88 %. Tre av fyra svarspersoner uppgav dessutom att isoleringen har fått dem att inse hur viktig fysisk beröring är för hälsan. Som våra data visar blir vi allt mer medvetna om vikten av beröring i våra liv nu när vi inte längre kan röra vid varandra som tidigare, när man inte behövde göra komplexa mentala beräkningar kring risknivån för alla interaktioner med andra. Kort sagt, vår påtvingade isolering har betonat vikten av mänsklig beröring för vår hälsa och vårt välbefinnande.

Före pandemin inkluderade vanliga hinder för mänsklig beröring sådant som tidsbrist eller osäkerhet kring sociala normer och vilken typ av beröring som är lämplig och när. De nya resultaten visa att dessa traditionella hinder är ett mindre problem idag. Människor tillbringar generellt mer tid hemma, och deras liv är inte lika stressiga. Det finns också mindre förvirring kring sociala normer, givet att de flesta förstår att beröring korrelerar med risken för smittspridning. På det hela taget finns det dock fler hinder för beröring än någonsin tidigare. Mer än två tredjedelar av de tillfrågade uppgav att hindren för beröring är fler idag jämfört med för ett år sedan.

Som samhälle visar dessa data att vi har accepterat dessa hinder för tillfället och inte söker fler former av beröring. Fyra av fem svarande globalt uppgav att de undviker beröringsritualer som handslag, kindpussar och korta kramar. Detta gäller särskilt i hårt drabbade länder som Brasilien, Sydafrika, Italien och Frankrike, vilket tyder på att människor som bor i de länder som har drabbats hårt av pandemin är extra försiktiga när det kommer till mänsklig beröring.

Faktum är att många tillfrågade uppgav att deras nivå mänsklig beröring under pandemin har minskat för såväl deras inre krets (familj, partners eller nära vänner) och yttre krets (kolleger, bekanta, grannar). Mer än en tredjedel uppgav att beröring i deras inre krets har minskat, medan 40 % uppgav att beröring i deras yttre krets har minskat. Minskningen i den yttre kretsen är väntad, eftersom fler isolerar sig och begränsar sina fysiska kontakter till de i sitt hushåll. Minskad beröring i den inre kretsen kan till en början uppfattas som motsägelsefullt, men inte om man tänker på hur många som bor med äldre, personer med nedsatt immunförsvar eller andra, som skulle utsättas för hög risk om de blev sjuka, och det faktum att de flesta inte bor i samma hushåll med sina nära vänner. Dessutom har platser som Italien, Sydafrika och Sydkorea, där nedstängningar med stränga bestämmelser har införts, sett en betydande minskning i mängden beröring i de inre men speciellt i de yttre sociala kretsarna. I Italien uppgav mer än hälften av de svarande att beröringen i deras yttre krets hade minskat sedan förra året. I Sydkorea uppgav 49 % av de svarande en minskning, och i Sydafrika 46 %. I synnerhet Sydkorea är anmärkningsvärt eftersom man där hade mindre beröring än andra länder redan från början – vilket gör den minskade beröringen där ännu mer dramatisk.

Förvånansvärt nog uppgav dock omkring hälften av de tillfrågade i undersökningen att deras nivå av mänsklig beröring under pandemin inte hade förändrats nämnvärt. 46 % av de svarande globalt uppgav att de upplever at mängden beröring i deras inre krets inte har förändrats det senaste året, medan 51 % uppgav att beröring i deras yttre krets inte har förändrats. För att förstår varför måste vi studera datan mer ingående, och vi ser då tydliga geografiska skillnader i beröringsbeteendet. I Tyskland, Australien, Storbritannien och USA har beröringsbeteendet förändrats mindre än i andra länder. Trots allvaret i utbrotten rapporterade färre personer förändringar när det gäller mängden beröring de delade med sin närmaste krets, jämfört med andra länder. I Tyskland sa nästan två tredjedelar att storleken på deras närmaste krets inte hade minskat det gångna året. I Australien, Storbritannien och USA uppgav mer än hälften av de svarande samma sak. En förklaring är att dessa länder inte är ”beröringsvänliga” kulturer redan från början. Vi vet från vår tidigare globala undersökning att Tyskland, Storbritannien, Australien och USA är de minst beröringsvänliga länderna, vilket skulle motivera färre förändringar i beteendet där. Det är också möjligt att skepsisen i dessa länder mot pandemins allvar och behovet av nedstängningsregler har lett till färre observerbara förändringar i beröringsbeteendet.

Slutligen har nivån av mänsklig beröring för vissa grupper faktiskt ökat under pandemin. Personer som bor i hushåll med minst ett barn, och ungdomar i åldern 16-19 år var nästan dubbelt så benägna att rapportera ökad beröring i den närmaste kretsen jämfört med andra grupper – vilket inte är så förvånande med tanke på att många familjer tillbringar mer tid tillsammans i hemmet. Ungdomar och ensamstående föräldrar var dock också nästan dubbelt så benägna att säga att beröring har ökat även i deras yttre krets. Det verkar som att behovet av mänsklig kontakt och beröring i dessa grupper är betydligt större än deras rädsla över att smittas med viruset eller smitta andra som kan vara mer utsatta.

Även om pandemin inte är över, väntar människor världen över ivrigt på en framtid där det finns fler möjligheter till mänsklig beröring. Efter många månaders nedstängningar och påtvingad social isolering visar NIVEAs data att pandemin har belyst vikten av beröring i våra liv och att det kan vara ett botemedel mot ensamhet – även om sättet som vi får kontakt med andra genom beröring sannolikt kommer att förändras under överskådlig framtid.

Enligt dessa data kommer mänsklig beröring i världen efter pandemin att fokusera mer på kvalitet istället för kvantitet - med andra ord, på den inre kretsen. Mer än en tredjedel av de svarande världen över förväntar sig att beröring i den inre kretsen kommer att öka efter pandemin, medan beröring i den yttre kretsen väntas minska på sikt när vårt förändrade beteende blir till permanenta vanor. Nästan hälften av människorna i framför allt Brasilien, Sydafrika, Storbritannien, USA och Italien, förväntar sig att beröring i deras inre krets kommer att öka efter pandemin, kanske som ett sätt att ta igen förlorad tid. Men medan beröring i den yttre kretsen förväntas minska totalt sett jämfört med före pandemin, förväntar sig en fjärdedel av ungdomar i åldern 16-19 år mer beröring i sin yttre krets på lång sikt. De har utan tvekan mycket att ta igen och är tydligt ivriga att få röra mer vid varandra när vi väl kan riva corona-väggarna.

I alla grupper har pandemin fått oss att längta efter beröring hud mot hud, på samma sätt som vi känner hunger efter mat. I alla länder som ingick i undersökningen svarade mer än var tredje att den nuvarande nivån av mänsklig beröring i deras liv är för låg, och tre av fem personer som har deltagit i undersökningen vill ta igen den nuvarande bristen på mänsklig beröring efter pandemin. Dessutom visar data på att det finns en stark längtan efter mer mänsklig beröring efter pandemin bland mycket sociala länder som har drabbats hårt av pandemin, nämligen Brasilien och Italien. Mer än tre av fyra brasilianare och nästa tre av fyra italienare sa att isoleringen har fått dem att längta efter fysisk kontakt mer än någonsin. Och vem kan klandra dem för det? Ingen av oss kommer förmodligen att glömma bilderna på tomma gator och öde caféer när Italien tidigt stängde ner.

En sak är säker: det kan ta tid att komma tillbaka till hur vi hade det innan pandemin, men pandemin har redan lämnat ett bestående intryck på våra hjärtan och sinnen – och även på vår hud. Vi vet nu hur det känns att inte kunna röra dem vi älskar, och all isolering och ensamhet som följer av att vi berövats den möjligheten. Om det finns en ljuspunkt med denna kris, så är det att pandemin har lärt oss att uppskatta kraften i beröring för vår känslomässiga, fysiska och mentala hälsa. När vi i framtiden kan kramas igen, ta varandra i hand eller uppleva närhet utan rädsla, kommer vi inte längre att ta dessa ögonblick som skapar ett band mellan människor för givet. Vi kommer att spendera mer tid med nära och kära, bekräfta våra band till andra och skapa band till varandra genom beröring igen.