Ingen av oss är Robinson Crusoe

I en nyligen genomförd NIVEA-undersökning visade det sig att 20 procent av alla manliga respondenter inte hade haft fysisk kontakt dagen före intervjun. Hur är det med dig? Fick du en kram i dag?

Tja, det beror på vad du menar med fysisk kontakt. När det gäller min typiska dag: Jag träffar människor och skakar hand. Om jag känner dem kramar jag dem - så jag har naturligtvis fysisk kontakt med människor varje dag!

I din roll som expert på tillämpad ungdomsutveckling, vad innebär en lyckad uppväxt för dig?

Du behöver egenskaper som gör att du inte bara kan trivas personligen utan också i förhållande till andra. Enkelt uttryckt är ingen av oss Robinson Crusoe och vår dagliga miljö är allt annat än en ö. Vi måste utveckla förmågan att leva med andra människor och komma överens med dem. Denna typ av trivsel gör det möjligt för dig att förverkliga dina intressen, mål, ambitioner och ansträngningar. Positiv ungdomsutveckling (PYD) innebär alltså att man blir en individ som förstår de intima sambanden mellan sig själv och andra och sin egen sociala miljö. En sådan person strävar efter att göra en positiv skillnad för sig själv, sin familj, sitt samhälle och det civila samhället. Som ni vet har jag en särskild modell för detta, som innefattar de "5 C:na i positiv ungdomsutveckling", som består av "självförtroende", "karaktär", "bidrag", "kompetens" och "kontakt". Detta är resultat som måste främjas för att unga individer ska kunna utveckla en sund och produktiv personlighet i vuxenlivet. Om denna utveckling blir framgångsrik blir man till slut en person som bidrar på de sätt som jag just har nämnt. Naturligtvis behöver andra forskare inte ansluta sig till Lerner's "5 Cs-modell". Min kollega Bill Damon vid Stanford University talar till exempel om "positiva" eller till och med "ädla" syften för att definiera egenskaperna hos en framgångsrik person. I samtliga fall innebär dock PYD ömsesidigt fördelaktiga relationer mellan en person och hans eller hennes omvärld.

Varför är beröring viktigt för människans utveckling när man tänker på en framgångsrik uppväxt och även på människans allmänna utveckling? Påverkar det oss som unga människor?

Fysisk kontakt mellan våra egna kroppar och andra människors kroppar är förmodligen den grundläggande aspekten av mänsklig utveckling. Ingen människa blir till utan denna typ av fysisk kontakt med en annan människa. Därför börjar varje mänskligt liv med att barnet rör vid sin mamma. Så beröring, närhet och fysisk kontakt med en annan människa utgör grunden för alla former av mänskligt liv.  Faktum är att allt liv innebär en social relation med en annan medlem av en art. Inom evolutionsbiologin och den jämförande psykologin kallas detta för "artfränder". Om en individ är isolerad och inte kan ta kontakt med en annan individ vet vi att detta är en situation som skapar en missanpassad mänsklig utveckling.

Har beröring i din egen forskning någonsin blivit en viktig indikator eller signifierande faktor eller har det någonsin blivit en fråga i din forskning om ungdomars utveckling som du var tvungen att fokusera på?

Det arbete som min fru Jackie Lerner och jag gjorde med New York Longitudinal Study kan vara relevant här. Tillsammans tog vi över en longitudinell studie (en studie som genomförs under många år) av 133 barn födda mellan 1956 och 1962. Det var en studie som hade sitt ursprung i psykiatrikerna Alexander Thomas och Stella Chess arbete. Vi hade datamaterial utan några luckor från de första levnadsveckorna ända fram till ung vuxen ålder. Vi kunde se skillnader i samspelet mellan mor och barn, och eftersom detta var barn från 1950-talet och början av 1960-talet, skötte mödrarna det mesta av omsorgsarbetet. Ungefär 60 procent av mödrarna på den tiden arbetade utanför hemmet och hade en hög akademisk nivå. Vad vi såg var att problem med separation mellan mor och barn under de första levnadsveckorna, på grund av att så många mödrar arbetade utanför hemmet, innebar att mödrarna varierade i fråga om separation, beröring och tillhandahållande av kontakt samt komfort - för att använda forskaren Harry Harlows ord. Denna variation hade viktiga effekter för både barnen och, i vissa fall, för mamman.

Skulle du ändå också säga att beröring och kramar är viktiga även för vuxna och för deras lyckokänslor och så vidare?

nom studiet av epigenetik (en forskningsgren inom biokemi som fokuserar på miljöfaktorer som förändrar den tillfälliga aktiviteten hos mänskliga gener) upptäckte till exempel Steve Cole (professor i medicin och psykiatri och biovetenskap vid University of California och Los Angeles, UCLA) genom sin forskning att när människor känner sig ensamma kan det ske förändringar i deras gener. Känslor av ensamhet skapar höga nivåer av stresshormonet kortisol. Ensamhet kan alltså förändra hela det epigenetiska mönstret hos människor. Avsaknaden av intimitet är alltså ett stort problem i människans utveckling och kan vara ett potentiellt problem även under hela livet.

Vilken är din personliga berättelse om beröring som har stannat kvar hos dig fram till idag? Finns det något som du minns mycket väl och som du vill dela med dig av?

Innan jag träffade min fru dejtade jag en annan kvinna. Vi åkte upp för att besöka min familj i Catskill Mountains-området i delstaten New York. Den här unga kvinnan och jag begav oss till Delawarefloden för att ta en promenad där. Jag bestämde mig för att vada i floden och några av stenarna var hala. När jag vadade i floden halkade jag på en av stenarna. Och bredvid den stenen fanns ett djupt hål som jag föll ner i med fötterna först. Jag försökte ta mig ur det och som ett sista försök lyckades jag lyfta min högra hand. En sekund senare kände jag att någon tog tag i mig, drog upp mig och fick upp mitt huvud över vattnet. Det var min vän! Hon hade sprungit flera meter längre ner i floden men hade inte sett mig komma upp igen. Bara genom att känna att en annan hand rörde vid mig visste jag att jag inte skulle dö. Det var uppenbarligen en mycket betydelsefull och innerlig upplevelse för mig.

Richard M. Lerner

Professor i barnvetenskap och mänsklig utveckling 

Richard M. Lerner är professor vid Tufts University och innehar Bergstrom Chair in Applied Developmental Science; han är också chef för Institute for Applied Research in Youth Development. Lerner har skrivit mer än 700 vetenskapliga publikationer, varav mer än 80 böcker som författare eller redaktör, och han var grundande redaktör för Journal of Research on Adolescence och Applied Developmental Science.