Beröring räddade mitt liv

Över hela världen föds det cirka 15 miljoner barn för tidigt varje år. I Lillys och Madelaines fall föddes de 9 veckor för tidigt. Båda kämpade för sina liv: De övervakades i en kuvös och fick syrgas. Men Madelaines chanser att överleva var mindre, eftersom hon föddes med ett hål i hjärtat.

Hur känns det att se er själva på de första bilderna med familjen? Känner ni igen er själva eller känns det som att ni tittar på någon annan?

M: Bilderna visar lite grand hur vi är än idag – alltid tillsammans. Mamma och pappa berättade redan när vi var små hur svåra de där första veckorna var. Det var nära att vi dog. Som tur var fick en sköterska idén att lägga oss tillsammans i en kuvös…
L: Där vi kramade om varandra och våra små fingrar rörde vid varandra. Från det ögonblicket ökade vår chans att överleva. Så småningom kunde Madelaine andas på egen hand och hålet i hennes hjärta stängdes.
M: Vår mamma var för svag för att kunna besöka oss på neonatalavdelningen. Så pappa tog hela tiden Polaroid-bilder på oss. Men det fanns inte så mycket att se. Vi var så små, och det var slangar överallt.

Närheten mellan er, har den varit oförändrad sedan ni föddes?

L: Alla våra vänner säger att de aldrig har sett tvillingar eller syskon som står varandra så nära som vi gör. De säger hela tiden att: ’Det är inte klokt hur tighta ni är!’ Det är faktiskt sällan som vi är ifrån varandra mer än en timme. Vi saknar helt enkelt varandra för mycket. 
M: Jag oroar mig hela tiden för Lilly. När vi åker skidor eller cyklar måste Lilly alltid åka eller cykla framför mig. Om hon inte gjorde det skulle jag vända mig om hela tiden för att kontrollera att inget har hänt henne.
L: Vi står varandra lika nära idag som när vi föddes. Vi kramas och rör vid varandra varje dag.